av livet är en konst…

jag endast vid sällsynta tillfällen behärskar.

Häromdagen gjordes ett besök på IKEAs nya varuhus i La Stada, enligt uppgift det näst största i hela vida världen. Väl lämpat för staden som på flera sätt är att se och uppfatta som världen, om än in i miniatyrisk storlek. Önskas vyerna och perspektiven vidgas ytterligare ligger Dronningens By bara en bro bort, vilket säkert varit en tanke för såväl placering av, som storlek på IKEAs nya blå-gula hus.

Huruvida någon tanke funnits bakom jubileumsutgåvan av bokhyllan Billy, som firar 30-år, tvivlar jag starkt på. Om det mot förmodan fanns tankar är jag väldigt nyfiken på hur dom vindlade. Mig ger Billy Jäder huvudvärk…

Också i kväll försvann solen bortom horisonten, nattens mörker tog sitt fasta grepp.
Tankarna suddas i dimma, blodet värms av vin i samma röda ton…själen fryser av höstens spröda kristaller av is. För hjärtat sjunger Lars Winnerbäck – Tidvis.

Måhända är det här jag ska söka den…hjärtevärmen…

För en stund sedan fylldes mitt huvud av tankar som kändes viktiga, men i samma sekund mina fingrar rörde tangenterna försvann alla de ord som tanken format till meningar.

När meningar uteblir…saknas…är det…meningslöst…

Läser gör jag ofta och mycket, i synnerhet under de mörka årstiderna. Gärna uppkrupen i soffan, med en mjuk filt över mig, och en stor mugg välsmakande te intill mig. För själens värme också en mängd ljus, spridande sina varma sken över rummet där min sköna soffa bor.

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson är den bok som för tillfället uppslukar mig. Spänning, på gränsen till olidlighet, skrivet med språk i norrländsk ton – kalla kårar för ryggraden och värme för själen.
”Luften var kall. Himlen mycket blå. En sådan där dag som man skulle vilja hälla upp i ett glas och dricka.” Åhh så vackert…

Till dess din vrede upphör…av bitterhet och avundsjuka kommen…bör rättesnöret vara, att tänka efter före…

Då en lång dag, ändock alltför kort, nu är till ända sparar jag orden och låter en bild på vackra Alexandra visa hur min dag varit. Färgstark och varm!

Tack Alexandra, för en på många sätt underbar dag!

En av fyra flyglar, Christian VII:s Palæ, tillhörande Amalienborgs slott i Köpenhamn.

I en trevlig blogg såg jag häromdagen bilder från Göteborgs norra skärgård, och som med ett knapptryck genomfors min själ av längtan.
Längtan till mjuka klippor, till doft av kust, till salta stänk piskade av höstlig vind, till frihet…

Där i skärgården, med utsikt mot evigheten, kan tankar färdas fritt. Hjärtat får slå i harmoni med själen. En plats att finna ro – Själsroplats!

…är det gott om, såväl på som i det Kongelige Teaters Operahus i Köpenhamn.
Innanför dörröppningen rakt fram kan man naturliga behov stilla, och bland guld och glans som en Kung sig känna.

De som väljer dörren bakom mig kan detsamma göra, och för en stund likt Drottning sitta. Måhända finns papper av extra mjuk kvalitet, och puderdosa på väggen.