Nyhavn 17
Under en liten paus i bildarbetet slogs jag av en längtan. En längtan att flanera i Köpenhamn, ledsagad av sensommarsolens ljumma strålar, för att betrakta såväl människor som vackra byggnader.
Längtan att känna storstadspuls, som motvikt till den tystnad och stillhet som råder i och utanför min lantligt belägna boning.

Som på en given signal, då ordet Danmark formas i tanken, känns min strupe en aning torr. En känsla som ett par, eller några Grøn med lätthet kan avhjälpa – naturligtvis i flaska av glas, och immigt kalla. - Hvornår smager en Tuborg bedst? Hvergang! -



Lämna ett svar