Äntligen!

Efter en höst och vinter då själen av kärlek varit berusad och lycklig, har problem ändå förmörkat arbetstillvaron. Intresset och flödet av energi fick ständigt sina törnar, samtidigt som den dåliga sidan av samvetet konstant gnagde och gnisslade.

Det mörka började med ett objektiv som av ännu oförklarlig anledning inte vill samarbeta med ett av mina kamerahus. Måhända inte ovanligt i denna av elektronik fyllda tillvaro, men objektivet ger knivskarpt resultat med andra kamerahus. Dessutom uppstår felet, som visar sig i form av oskärpa, endast i övre delen av brännviddsspannet. Märkligt!
Nästkommande problem var…är, en havererad dator, över vilken jag spar ordlig utläggning. Berättelsen skulle bli på tok för lång, men framförallt vill jag inte tillåta mig själv att ännu en gång bli irriterad över detta elektroniska monster. Ett destruktivt förhållande måste ta slut någon gång! Jag är därför på väg in i en ny relation, eller åtminstone är det min önskan och förhoppning…iMac!

Som bekant är det inte enbart moderna ting som råkar ut för mankemang, utan även en mångtusenårig jordlig medresenär som den mänskliga kroppen. Min är förvisso inte gammal, ändock påminns jag stundom om dess sårbarhet. Något kändes fel, och tankar av oro hängde som en fuktig dimslöja över mitt varande.
Vetskap har nu gjort dimman genomsiktbar, och oron konkret. Funderar dock över om inte farligt har samma innebörd som ofarligt!

Med skynke över de elektroniska problemen, och överlämnandet av mina fysiska skavanker till de som är bäst utbildade för detsamma, har jag lyckats arbeta en del. Bilderna från höstens bröllop är äntligen klara! Brudparet är nöjda och glada, vilket gör också mig nöjd och glad.

Varmt tack Minna & Peter, för ert fantastiska tålamod! Ni har varit underbara att arbeta tillsammans med!

Förresten…min själ är fortfarande av kärlek berusad och lycklig…så ock mitt hjärta!

~ av Peter Hoff den 28 januari 2009.