Fönster
Ett övergivet kontorsrum, med regnvatten mot linoleumgolvets matta yta, vittnande om eftersatt underhåll och påtagligt sönderfall. Ett fönster, vars solkiga glas släpper genom en strimma ljus att nå vattnets yta. Må hända som en uppmaning åt själen att öppna ögonen, och låta möjligheternas ljus nå hjärtats rum.
Likt fönstrets omgivning kantas min synbild av perifer svärta, som långsamt vittrar och löses upp till allt ljusare nyanser av grått. Tack – ni fina vänner, som delar med er av värme och tankar – min tysta och ordlösa period till trots!
Det är oundvikligen så att blicken dras till ljuset, både i din fina bild och i verkligheten.
Läste ditt tidigare inlägg, hoppas det ordnar sig snart.
Mvh, Bilal
Så jättehärligt det var att se både bild och livstecken ifrån dig. Det gör mig varm om hjärtat!
Stor KRAM, vännen min
Vilken läcker bild Peter! Kul att se ett nytt inlägg ifrån dej… nu ska jag ta mej tid att svara mailet också. :o)
/Eva
härligt att se ett livtecken från dig!
Bilal – Ulrica – Eva – Magnus! Varmt Tack för att Ni inte glömt bort mig :)
/Peter