Köpenhamn
Efter onsdagens Nikonmässa kände jag behov av frisk luft, och en stark längtan att få fotografera. Inte så konstigt efter en hel dag med kameror och bildhanteringstips.
Att under kvällstid i Köpenhamn finna motiv att rikta objektivet mot är inte svårt, det finns hur mycket fotograferingsvärt som helst. Tyvärr är det inte alla platser som lämpar sig för kvällspromenader, i synnerhet inte just i denna tid när ungdomsgäng med bristfälliga kunskaper i det danska språket drar runt och sätter eld på bilar och soptunnar, och skolor. Man vet ju inte vad dom kan få för sig om det plötsligt står en dyr fotoutrustning, med tillhörande svensk, framför dom. Troligen ingenting, det är inte farligare i Köpenhamn än i vilken annan stad som helst!
Ovanstående påstående till trots fick jag ändå uppleva en liten känsla av obehag då jag stod ute på Holmen och fotograferade. Holmen är den plats där Köpenhamns nya operahus ligger, med utsikt in mot Amalienborg och stadens centrala delar. För övrigt ett litet stenkast från det omtalade, men charmiga området Christiania.
Efter någon timmes fotograferande, fullständigt bortkopplad från allt oväsentligt, hör jag hög musik bakom mig. Efter ett snabbt konstaterande att musiken kom från en parkerad bil kunde jag lika snabbt konstatera att jag var ensam . . . ja förutom de som satt i den spelande bilen förstås.
Det förnuftiga borde kanske varit att packa in mina saker i bilen och köra från den ensliga parkeringen, men månljusets spel på himlen lockade till fler bilder. Jag kunde dock inte hindra blicken att söka sig mot den parkerade bilen . . . inte tillräckligt, för plötsligt stod en ung kille bara någon meter från mig. Hans utseende var sådant som, med de fördomar många av oss besitter borde gjort mig orolig . . . men han såg trots allt vänlig ut. Det var han också! Han ursäktade att han störde, och frågade nyfiket vad jag fotograferade. När han hörde mitt svar skrattade han, inte hjärtlöst, snarare varmt och aningen konfunderat, för att sedan önska mig lycka till och en trevlig kväll. När bilen efter en stund startade, och körde därifrån vinkade killarna glatt.
Otaliga är de gånger då jag fått bekräftat att bakom ett vildsint yttre kan det döljas både vänlighet och värme . . . särskilt om man själv visar vänlighet, och struntar i det vildsinta!

Holmen – intill operahuset
Min kvällstur i Dronningens By fortsatte ytterligare ett par timmar, i ett för en gångs skull vindstilla väder. Motiven jag riktade sökaren mot var främst det nya operahuset och biblioteket, Den sorte Diamant. De bilderna visar jag dock inte här, dom finns istället på min hemsida under kategorin Stad i Ljus. Välkommen att titta in!



Hallåj….
Jamen du..vilken tur att han var vänligt sinnad…Usch…jag läser för många deckare…du vet..ung kvinna hittad styckad.. och glad är ju jag att man slapp rubriken manlig fotograf hittatd bla bla…
Å fin bild fick du av kranen…den blå färgen och ljuset är bara så vackert.
Önskar dig en trevlig fredag å jag ska försöka att minnas att länka till din rätta bloggadress…sen när jag loggar in i min egen blogg..
mona//